Konstnärshuset, Stockholm. 2024.05.16-2024.06.15
Utställningen Himlakroppar på Konstnärshuset i Stockholm har ambitionen att skapa ett sammanhang bortom det kroppsliga. Curatorerna skriver att de tolkat himlakroppar bokstavligt, som just himlar och kroppar, för att skapa ett utrymme mellan människa och natur. Och det är mycket riktigt många kroppar och många himlar som fyller Stora Galleriet i Konstnärshuset.
Alida Ivanova och Ashik Zaman har curerat utställningen som består av verk av Barbro Hedström, Ekatrina Lukoshkova och Trinidad Carrillo. Det är tre uppfriskande konstnärskap som lyfts fram, där Hedström är representerad med skulpturer och målningar och Lukoshkova och Carrillo deltar främst med fotografi. Det är tre olika uttryck som resonerar väl med varandra.
På golvet ligger Hedströms skulptur Duo från 1994, två kroppsliga metallstycken sammanfogade av varandra som i älskog. Bakom den är en abstrakt akrylmålning med en kroppslik form, vars färger samspelar väl med ett av Lukoshkovas fotogafier. Ett antal av Hedströms glasskulpturer av olika kroppsdelar i kraftiga färger finns även utplacerade i lokalen.
Carrillos fotografier är suggestiva. I hennes Off With Their Heads sitter två personer vid ett bord så enbart huvudena når över bordskanten. De blundar och deras huvuden svävar framför ett block där det växer svamp, landskapet utanför terrassen är ur fokus eller höljt i dimma. Det är obehagligt men är också makabert skrattretande, som för tankarna till Alice i Underlandets surrealism.
Lukoshkovas fotografier är devis mer rättfram med porträtt, men det finns även mer abstrakta kompositioner. Bland annat, en mun som tar ett bett av en persika inklippt i molnsvept himmel. Som om ett fönster har uppstått i himlavalvet.
Hon har även gjort ett kollage av en gravyr på glas tillsammans med fresnel-skärm, som föreställer en skrämmande varg eller hund som rör sig in på ett rött landskap. Verket heter Tungkyss vilket påminner om romantik men djurets uttryck är snarare skrämmande, och skapar en rolig friktion.
Det suggestiva är genomgående i alla tre konstnärers verk, i en blandning som bildar en abstrakt helhet. Däremot tycker jag att det är svårt att hitta en vilja i konsten och urvalet. Avsikten är att skapa förtrollande och överjordiska egenskaper i en utställning som har verkshöjd men inte riktigt lyfter.
Verkligheten kräver en gräns för att skapa ett ramverk för oss, och här tillåts sinnena att sträcka sig en bit bortom denna gräns och kroppen börjar vidröra himlen. Men räcker det för att sväva helt fritt?
Henrik Schedin